I Trollflöjten finns allt man kan önska av en klassisk saga: en hjältemodig prins från ett fjärran land, en prinsessa att rädda, ett fasansfullt monster, en rolig sidekick, elaka skurkar, magi, äventyr, svåra prövningar, mod, vänskap, kärlek och ett lyckligt slut.

Men det är ingen renodlad barnsaga. Operan är laddad med symbolik, mystik och hemliga budskap. Både Mozart och librettisten Schikaneder var frimurare och hämtade mycket inspiration därifrån.

Hyllad uppsättning från England
Den här hyllade produktionen, från engelska Opera North, är fylld av visuellt överdåd och tar oss med in i en rik drömvärld där fantasi och verklighet flyter samman.

I berättelsens kärna finns kampen mellan två mäktiga motpoler: Nattens drottning, som förknippas med mörker, magi och känsla, och Sarastro, som representerar ljus, vetenskap och förnuft.

Vem som är god och vem som är ond är långt ifrån självklart och när prins Tamino kastas in i denna konflikt börjar ett stort äventyr. Nattens drottning skickar iväg honom för att rädda hennes dotter Pamina som blivit bortrövad av Sarastro.

Prövningar och hjältemod
För att lyckas måste Tamino genomgå en rad prövningar, beväpnad med en magisk flöjt. Vid sin sida har han den godmodige fågelfångaren Papageno, som egentligen inte är så intresserad av hjältemod. Hans största önskningar i livet handlar mer om att hitta en livspartner och njuta av god mat och vin.

Under resans gång manipuleras Pamina av sin mor och uppmanas till och med att mörda Sarastro. Men det är i hennes jakt på frihet och kärlek som den verkliga styrkan i berättelsen tar form. Det blir till slut Pamina som leder Tamino genom de sista och farligaste prövningarna, genom flammande eld och strömmande vatten.